Klicka gärna på bild det gör stor skillnad.
Detta reportage går under avsnitt medmera i roslagenmedmera.
Visst finns det orrar i Roslagen men inte så många på en samma spelplats och det finns inga gömslen att sitta i. I Florarna i Uppland finns ett gömsle att ligga i, det är långt ut på myren utan markerade stigar. Det enda gömsle i Uppland vad jag vet. Gömslet i Svartådalen är betydligt bättre i alla avseenden.
Orrspel den 12 april i Svartådalen
Detta är en myr i Svartådalen där orrarna spelar om våren. Det finns 3 enmans-gömslen ute på myren. Alldeles bakom kameran ligger ett större gömsle på 3 * 6 meter med 4 sovplatser med värme, torrdass och med möjlighet att koka te eller kaffe. Här kan man se och höra orrarna men vill man fota är man tvungen att ta sig ut till gömslena på myren mitt i natten med pannlampa, varma kläder, kamera och termos.
Vi (Tomas och Tommy) gick ut kl. 4:00 med tända pannlampor. Vi hade fullt sjå att hålla oss på spången. Ett felsteg ute på myren så hade man blivit ordentligt blöt och fått morgonen helt förstörd. Allt gick väl. Inne i var sitt gömsle satte vi oss till rätta. Det var helt mörkt, en enkelbeckasin spelade över myren. Plötslig hörde vi kraftigt brus ifrån vingar och ett brak, ett till, ett till och så vidare. Vi kikade ut genom fotoluckorna, såg inget, det var mörkt, klockan var ca. 4:30. Soluppgång var vid 5:39. Efter ett tag ljusnade det svagt och vi började se de vita stjärtarna, det var många orrar.
Plötsligt vid 5-tiden lyfte alla orrarna, vad hände? Vi vet inte, skulle de äta frukost? Vi väntade och väntade och klockan blev 5:30, inga orrar, höll det på att bli ett fiasko. Vid 5:45 kom inte en orre utan alla på en gång i en lågt flygande flock. Det var brus av vingar, alla tycktes veta sin plats på myren och de började spela alla på en gång. Det blev ett öronbedövande ljud.
Den första bilden efter det att orrarna kom tillbaka, kl. 5:49. Svagt ljus, solen har precis gått upp över horisonten 5:39 men ej över trädtopparna.
En grann tupp i sina bästa år.
2 orrhönor på bilden.
Denna morgon kom 3 hönor på besök för att granska tupparna, de satt i trädtopparna vid utkanten av myren. Det var första gången i år på denna myr. De flesta hönorna kommer till spelplatsen runt den 20:e april. Detta var en liten förtrupp.
En orrhöna kom ned på myren för att närmare granska tupparna.
Hon blev genast uppvaktad, men ser lite missbelåten ut.
Det kom flera tuppar som uppvaktade.
Nej, de var inget för mig, jag flyger.
Spelet fortsatte, här väser tuppen för att bekräfta att detta är min plats.
Mitt under spelet kom en trana gående med stora kliv och sträckt hals. Han såg stor ut, längre fram fanns det en dam.
Två tuppar, nej de är inte kompisar på spelplanen.
De går isär några steg och för att ställa upp sig mitt emot varandra.
Här har de ställt upp sig i stridsställning och försöker imponera på varandra.
Ut med vingarna för att se stor ut, stampar i marken så att vattnet skvätter.
Det hjälpte inte, ingen vek undan, utan här pucklar de på varandra.
Upp på fötterna igen, ingen vann.
En orre i sin granna dräkt, se stjärten med lyrfjädrar.
Klockan 8:00 började tupparna ge sig av en efter en, klockan 8:20 var det helt tomt på myren. Det var minst 27 synliga orrtuppar, vinkeln på fotogluggen begränsar synfältet, det fanns antagligen fler. Dessutom kom det tre hönor, de första för i år, vilket livade upp tupparna ännu mer.
Ett orrspel med 27 tuppar och tre hönor är en otrolig upplevelse, att få vara med i från början när det är mörkt, höra hur de kommer och börjar spela, det kommer fler och fler. Det ljusnar och man börjar se de vita stjärtarna.
Plötsligt lyfter alla och försvinner, det blir helt tomt och man sitter där lite snopen. I princip när man håller på att ge upp kommer alla tupparna tillbaka på en gång lågt i en stor flock med ett kraftigt vingbrus och börjar spela så fort de har nått marken.
En mäktig upplevelse, man sitter på första parkett och upplever ett tornerspel med orrar. Helt fantastiskt!
I gömslena Tomas Seippel och Tommy Dahlquist.
Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Tomas Seippel