Ljusterö 2023                                                                         

 

En ståtlig kronhjort på Ljusterö                                                                              

 Klicka på en bild det gör en stor skillnad.                                                                         Allt material är skyddad enligt lagen om  upphovsrätt.

 

Kronhjorten är vårt största hjortdjur efter älgen och kom in i Sverige för omkring 10 000 år sedan. Utbredningen har varierat mycket sedan dess.

Under 1800-talet minskade kronhjorten kraftigt och på slutet av 1800-talet fanns de endast på de större godsen i Skåne. I dag finns det mindre populationer över hela Sverige förutom i Norrbotten och Gotland. I Uppland har 24 observationer under 2022 registrerats i Artportalen, oftast om 1, 2 eller 3 individer.

Kronhjorten är Skånes landskapsdjur, och här finns det 112 rapporter, den största på 300 individer söder om Vombsjön.

En hane benämns hjort, en hona hind och en ung kronhjort kalv.

 

Den 9 april var vi (Elisabeth och jag) på Ljusterö för att skåda vadare och sjöfågel. När vi kom körande på en väg såg vi långt borta på en äng 4 – 5 bruna ponnyhästar som gick och betade, mulen var nere i marken hela tiden. När vi kom närmare, något stämde inte, de hade ingen man eller lång svans som viftade fram och tillbaka.

Vad var detta? Det tog många sekunder, till slut, det måste vara kronhjortar, de hade inga horn, det var hindar. Vi hade aldrig tidigare sett kronhjortar här upp i Uppland. Vi vet att det finns mindre grupper, men här på Ljusterö. Vid senare betraktelse av bilderna, den bakre hinden är dräktig kanske båda. De föder någon gång i maj.

 

Tofsvipa

När överraskningen hade lagt sig och hindarna glidit in i skogen, blev det tofsvipor vid Noret. Vi vet i vilket område hindarna finns men det har inte visat sig någon gång mera när vi har varit där, sommargästerna har nu kommet på våren och det blir störningar.

 

Jag var med på en sommarutställning på Ljusterös hembygdsföreningen och fick där ett tips om kronhjortar på en äng vid vägen mot Gärdsvik, jag åkte dit samma dag men såg inga kronhjortar. Nästa morgon tog jag färjan 6-tiden vid Östanå och åkte sedan mot Gärdsvik, där på avstånd syntes en massa spretiga grena i en gräsvall. Det var kronhjortar. Jag åkte och vände bilen för att komma rättvänd för att fota.

De låg lugnt kvar och idisslade, bilen störde dem inte, några sträckte på halsen och tittade lite undrande. När de ligger ner försvinner de nästan helt, det är bara horn som sticker upp.

 

En hjort som sträcker lite på halsen för att se lite bättre annars är den helt dold i gräsvallen med bara hornen synliga.

 

Föga inspirerande med bara bilder på horn så jag steg försiktigt ur bilen.

De reste sig och synade mig, vem är du? De var 7 stycken hjortar, 6 på bilden. Den till vänster vilka horn!  De är 3–5 år, den vänstra lite äldre, som störst är hornen vid 10 – 14 års ålder och en hjort blir rund 15–16 år om den klarar sig ifrån jakt och trafik.

 

Hjorten med de stora hornen.

 

Samma hjort ur en annan vinkel, klicka för en större bild.

 

Den här står fint i klövervallen, som en tavla. Denna plus två till såg vi en månad senare på en stickväg till Gärdsviksvägen.   Totalt har vi varit och letat kronhjort 9 ggr på Ljusterö. Vi har sett kronhjort vid alla tillfällen utom en men då vi hörde ett bröl långt borta. Vi har sett 13 olika hjortar (hanar) men bara vid två tillfällen så här bra.

 

Vi började söka efter hindarna, vi visste ungefär var de fanns. Nu blev det inte lika lätt och avstånden blev större. Vi hittade en undanskymd äng inte så långt ifrån där vi såg dem första gången. Det var fyra hindar och tre kalvar. De var början av september. Ja, hindarna som vi såg i april var dräktiga och nu har de kalvar, ganska stora ca: 4 månader.

 

 

Vi är i september och äpplena börjar mogna, det finns fallfrukt. Bakom träden är det ängar och skog.

 

Två hindar och en kalv kom i rask takt tvärs över ängarna med ett klart mål sikte som vi till en början inte förstod.

 

Äppleträdet var målet, här är hinden som äter fallfrukt som godis, hon tittar på bilen som står en bit därifrån och fortsätter sedan att äta.

 

Elva dagar senare vid samma äppelträd, 3 unga hjortar, så kallade gaffelhjortar, ca. 2 år gamla är där och äter godis.

 

Här träns det, det är många år kvar för att hindarna skall bli intresserade.

 

 

En hjort som brölar

Det brölar, vi är nu i mitten av september, det är brunsttid. Det är skymning och långt avstånd men hjorten kom  med på bild, den går inte att förstora mera,  den blir då grynig men man ser hur han brölar (klicka på bilden) det är en upplevelse. Den talar om det här är mitt revir, jag är störst och bäst, på så sätt försöker han intressera och samla hindar till sitt revir.

 

Till sist en bild ifrån Vombs ängar i Skåne, det kan bli flera hundra djur i en hjord. I Artportalen år 2022 angavs 300 st. vid ett enskilt tillfälle.

Vid detta bildtillfället var det totalt ca. 75 djur, alla kom inte med på bild. Det är början av augusti, till höger i luckan syns en liten kalv, den kan inte vara gammal.

Tillbaka till Ljusterö, här finns ett häng med kron- och dovhjortar. För 3 år sedan 2020 på våren stängdes inte en grind ordentligt till hägnet. Ett stort antal kronhjortar kom ut till en ny värld, den flesta fångades in i ett temporärt hägn utanför men några blev kvar i det vilda. De har även förökat sig sedan 2020 som syntes på bilden med hindar och i dag uppskattas de till runt 40 djur. Samtidigt som kronhjortarna kom ut ombildades Ljusterö älgskötselområde till Ljusterö älg- och kronhjortsskötselområde som täcker stora delar av Ljusterö med undantag av bebyggelsen, kronhjortarna betraktas som vilda. Österåker har fått ett kronhjortsområde där det går att se och uppleva vilda med kronhjortar om man är lite ihärdig.

Jag som är naturfotograf tycker  det är spännande och har kommit ganska nära vid två tillfällen och behöver inte åka till Vombs ängar som tidigare för uppleva kronhjortar.

Den 4 oktober, det blev mera.

Vi åkte ännu en gång till Ljusterö sen eftermiddag/kväll innan solnedgången och spanade efter kronhjortar. Vi åkte runt till våra kända områden men vi såg inga och hörde inget. Vi bestämde oss för att åka hem, skuggorna hade blivit långa, men vi gjorde en sista sväng tillbaka där vi började när vi ändå var på Ljusterö, man vet aldrig.

 

En hjort med sina hindar.

Vi blev lite chockade, där ute på fältet/gräsvallen gick en stor hjort med 5 hindar, vilken överraskning. De hade kommit ut på fälten lite senare på kvällen men medan det ännu var ljust. Det här är hans hindar som han har samlat i sitt revir.

 

En ståtlig hjort, en som uppskattas av hindarna. Klicka på bilden.

 

Smakar på luften.

Han sticker ut tungan och smakar på luften om det finns feromoner som skvallra att någon av hindarna är brunstig? Det gjorde han flera gånger under den tid vi var där.

Sammanfattningsvis har det varit fina överraskande upplevelser att se kronhjortarna här på Ljusterö, ifrån dräktiga hindar, till flera stora hjortar, hindar med kalvar, hjortar som brölar och en platshjort med ett harem. En halvårscykel i en mycket händelserik period.

 

Solnedgång, vilka färgprakt.

På väg hem med färjan ifrån Ljusterö, solen är på väg ner bakom trädtopparna och vi har fått se det vi sökte plus en fin solnedgång, vilken kväll.

 

29 oktober

Vi var vid Östanå och spanade efter lekande havsöring, det var sent på eftermiddagen, det hade blivit vintertid samma dag så känslan när det blir mörkt hade inte infunnit sig, vi såg ingen havsöring och hörde inget plask. Vi åkte ut mot vägen som går ner till färjeläget, det kom bilar ifrån färjan. Vi bestämde oss att försöka komma med färjan  till Ljusterö, vi kom med som sista bil. På Ljusterö åkte vi mot Gärdsvik, 5-6 rådjur var ute på ängarna och betade men inga kronhjortar. Vi åkte vidare och där på en äng såg vi 3, 4, 5 …….. kronhjortar, de blev fler och fler. De rann ut i från skogsbrynet, de blev till sist 14 stycken, bara hindar. Vi kom vid rätt tidpunkt, en halvtimme innan solnedgång. Så här många kronhjortar har vi inte sett samtidigt på Ljusterö, en upplevelse att se dem gå och beta.

 

Tomas Seippel