Klicka eller dubbelklicka gärna på bild, det gör stor skillnad. Allt material på denna hemsida är skyddad enligt lagen om upphovsrätt.
Vallentuna ligger inte i Roslagen men ryms i inom Roslagen medmera.
Angarnssjöängen ligger i Vallentuna inte långt ifrån Åkersberga, ca 1,5 mil. Här finns öppen jordbruksmark med sjöäng och mader som drar till sig mängder av olika fågelarter, det är en rastplats för vår- och höstflytt. Området är ett av Stockholmsområdet bästa fågellokaler. Under våren kan man se bland annat, ljungpipare, blåhake och dubbelbeckasin på väg mot till sina häckningsområden i norr. Vidare kan man se bläsgäss, sädgäss och vadare på väg till tundran och som rastar vid sjöängen. Varje år dyker det upp udda arter som har flugit fel av någon anledning, exempelvis aftonfalk och isländsk rödspov m.fl. Några spetsbergsgäss dyker också upp varje år, man kan undra var de är på väg, Spetsbergen? Ja, det finns många arter att skåda vid sjöängen och är man fågelintresserad så är det ett måste. Det går att följa läget på Artportalen.
Det är många besökare och det är många som fotograferar med bra bilder som resultat. Under sommaren 2020 var parkeringen oftast full med bilar och med bilar parkerade längs med landsvägen vid Örsta.
Reportaget nedan är en blandning av bra och mindre bra bilder ifrån 2019 och 2020. Det är ett försök att visa vad man kan se, det är en mindre del. Jag har försökt följa en årscykel, åren 2019 och 2020 har dock blandats flitigt, det finns bara en cykel. Det är mest bilder som visas med mindre text.
Hökuggla januari vid Kusta, den är inte vanligt men denna vinter fanns det flera rapporter i närområdet bland annat ifrån Brottby, Tärnanområdet och Kusta. Den sitter i en torraka och ville inte flytta på sig, svår att fota.
Sångsvanen kommer tidigt, oftast innan isen har gått upp. Näbben är mer gul än svart.
Även gässen kommer tidigt. Många arter rastar under höst- och vårflytt. Bläsgässen rastar under flytten till häckningsområdena i Ryssland och Sibirien.
Bläsgås fotad den 3 mars vid Angarnssjöängen. Den har bläs och mörka band över buken. Den är lik fjällgåsen men är större och saknar gul ögonring. Bläsgässen och fjällgässen är de enda med mörka tvärband över buken. Fjällgäss rastar mycket sällan vid Angarnssjöängen, 2020 rastade ett tiotal lite längre norr ut vid Rimbo.
Fjällgås vid Kundbysjön, Rimbo. Bläs, gul ögonring och tvär band på buken.
Mindre sångsvan, något enstaka exemplar flyger fel varje år när de följer en flock (större) sångsvan. Den är mindre, har kortare hals och det svarta på näbben överväger det gula i motsats till (större) sångsvan. Den häckar på den arktiska tundran. Dit lär denna troligen inte komma i år, den saknar en flock att flyga med.
Sälgen bjuder på årets viktigaste frukost här till en Nässelfjäril. Fotad den 27 mars vid holmen intill Byxberget. Det var gott om nässelfjärilar i sälgen.
Svarthakad buskskvätta, hona fotad 1 april, håller annars till i södra Sverige.
En svart huggorm har sökt sig ut i solen, fotad den 19 april. Jag skulle vilja lyfta bort grässtråt över huvudet men det skulle antagligen störa den. När vi kom tillbaka var den borta.
Fasantupp i granna färger, även den fotad den 19 april.
Tranor har börjat häcka under senare år vid sjöängen, här på en liten ö, det ser riskabelt ut men vattnet sjunker efterhand undan. Här kommer hannen för att byta av honan, fotat den 20 april.
En bläsand hane, fin med sitt rosa bröst och sin bläs.
April, skedand, ett par.
April, två skrattmåsar slåss om en boplats.
Brun kärrhök, det häckar flera par vid sjöängen, här en hane.
Grågäss den 26 april, våren går fort. Gässlingarna är redan här.
Nu är vi inne i maj.
Gulärla, häckar i området.
Aftonfalk hona 2019. Häckar inte i Sverige, utan i östra Europa. Ses vid Angarnssjöängen nästan varje år. År 2020, en gång under några timmar, år 2019 sågs en hona under 9 dagar, sällsynt annars brukar det vara under en halvdag eller dag. Denna hona satt på en stängselstolpe vid Kustamaden på morgonen och spanade efter daggmask, då daggen ännu låg kvar i gräset. På eftermiddagen jagade hon trollsländor över våtmarken.
Dubbelbeckasin? Den var svårt att se men när den spelade då var det ingen tvekan. Fotad den 12 maj.
De flesta blåhakarna brukar man se under höstflytten. Den här är fotad den 12 maj på väg norr ut mot svenska fjällen.
Lärkfalk, sommaren 2020 i mitten av maj var det gott om lärkfalk som mest 13 stycken samtidigt. De flög över ängarna på eftermiddagarna och jagade insekter.
Här ser man hur falken håller fram klorna för att ta en insekt, den lilla grå pricken framför den. Se på ögonen hur de är koncentrerade på insekten.
Här fick den insekten och äter den i luften. Om det är en trollslända brukar den plocka av vingarna som singlar ned till marken.
Ägretthäger har blivit alt vanligare med några besök varje år, de sågs flera gånger under 2020 som mest var de tre stycken samtidigt. De har börjat att häcka på Öland.
Brushane med kragen fram på bröstet.
Det kom in en flock brushanar med honor. De började spela, här har en hane fällt ut sin krage för spel. I förgrunden honor som triggade igång spelet.
Tornfalk, en hane som ryttlar över fälten vid Olhamra.
HÖST
Hösten 2019 så fanns det en solrosåker, 2020 var den i princip borta.
En tavla med en solros.
Unga steglitser som äter solrosfrön. Som mest rapporterades 350 steglitser i oktober, oftast var det omkring 100, 200 eller 250 steglitser som rapporterades per dag.
En amiral som har sökt sig till solrosorna.
År 2019 var det otroligt gått om rönnbär, nästa år 2020 fanns det inte ett enda bär.
En hermelin, den dök upp vid spången till Grävlingholmen.
Isländsk rödspov kommer flygande, har lång näbb och rostrött bröst. Sällsynt, rapporteras någon per år i uppland.
Kunde inte låta bli, en vacker tistel, lite kraftigare än vanlig tistel fanns vid byxberget.
Blå kärrhök, hona jagar över fälten vid Olhamra.
Fjällvråk med tydliga mörka knogfläckar. Den har vit övergump med svart ändband till skillnad mot ormvråken.
Nu har solrosorna vissnat och fröna mognat. Fullt med steglits som plockar frön.
Sent i oktober kom en kungsörn inflygande över sjöängen. Händer inte så ofta, det gäller att ha lite tur och vara på plats, i det här fallet var jag på väg tillbaka till parkeringen vid Örsta, det blev en bild på långt håll.
Året 2019 var det som sagt gott om alla slags bär, samtidigt kom det en invasion av tallbit och sidensvansar. Det här är en tallbit hane fotad vid kullen vid byxberget den 2 december 2019. Den är alltid kladdig om näbben, den vill bara ha kärnorna och spottar ut köttet. Hösten 2020 fanns det inga bär. Varken tallbitar eller sidensvansar syntes till.
Tomas Seippel