Tärnanområdet

 

 

 

 

 

Tärnanområdet

Kicka eller dubbelklicka  gärna på bild, det gör en stor skillnad.                      Allt material på denna hemsida är skyddad enligt lagen om upphovsrätt.

 

Tärnanområdet är ett större skogsområde som ligger i kommunerna Österåker, Vallentuna och Norrtälje. Området består av skog, sjöar, med mindre kalhyggen och med mindre naturreservat. Det är Stockholms närmaste vildmark. Mindre kalhyggen ökar mångfalden, det blir ljusa öppningar, en annan växtlighet och mer sork under en 10-20 årsperiod innan skogen börjar ta över. Kartan visar Norrtälje kommuns definition av Tärnanområdet. Naturskyddsföreningen i Österåker har en bredare definition fram till 276:an, Rialavägen, i norr längs  vägen vid Långsjön och Ekskogen och i väster fram till Garnsviken. Hela området kan ses som en vildmark med mindre insprängda ängsmarker och odlingsytor.

Vad kan man få se och uppleva i området?  Här finns skogsfåglar såsom tjäder och järpe men inte orre.  Man kan höra och se sångsvan, tranor och korp men det kan man även göra på andra platser.  Men framförallt under juni kan man få höra nattskärror de sätter i gång vid midnatt. Att få se och fota dem är svårare men det är en upplevelse att bara få höra dem. Lättas gör man det längs med Bromsebyvägen vid midnatt.

Detta är främst ett reportage  om fauna i bilder, det  blev ganska många.

 

 

 

En skogsväg i Tärnanområdet, här går Roslagsleden. Se orange markering på trädet till vänster.

 

 

 

En hökuggla sitter i en björk och spanar och lyssnar.

 

Vintern 2019/1920 rapporterades 2 eller 3 hökugglor i området från oktober 2019 till och med slutet av februari 2020 i ett 3 år gammalt hygge vid Bromsebyvägen. Vi (jag och min fru) åkte hit i  början av november, den hade setts på förmiddagen, men vi såg ingen hökuggla. Nästa dag var vi åter där och då satt den i en ung björk intill vägen och spanade. Plötsligt flög den i väg och slog något i det höga gräset, lyfte efter en stund och flög en bit bort på hygget och satte sig på en granstubbe, med ryggen mot oss.

 

 

Hökugglan  på en granstubbe med ryggen mot oss. Har den tagit något?

 

 

 

Jo, den lyfter upp en sork och tycks vilja ge sig i väg.

 

 

 

Men innan tittar den mot oss och tycks tänka ” vad glor ni på” och flyger sedan iväg in i skogen för att få äta sin lunch.

 

 

 

Lappuggla vid Bromseby

Sent i maj 2019 rapporterades en lappuggla vid Bromseby, den borde vara i Norrland så här års. Den är nästan lika stor som berguv (70 cm hög) men väger betydligt mindre. Ansiktet är mycket fint utformat med ”årsringar”, att få se den är en upplevelse. Egentligen är det en norrlandsfågel men några kommer ner till Mellan- och Sydsverige under vintern. Under året 2020 har det rapporterats en häckning i Uppland.  Det var gott om sork i Uppland detta år.

 

 

 

På vägen till Bromseby ifrån Pukeby går man förbi en mycket gammal ek, den är död men jag blir glad varje gång jag ser den. Den ger en förnimmelse av en bit  gammal natur och mångfald. I bakgrunden syns höga smala tallar, en skog som har planteras för att senare avverkas, dvs en produktionsskog.

 

 

 

Här ligger en sångsvan och ruvar, ett rede som fanns vid Gamla Harsbro (St. Harsjön) under många år, men nu  är det borta.  Området har vuxit igen.

 

 

 

Det här året blev  det fyra ungar som här följer sin mor.

 

 

 

En rödvingetrast sitter högst upp i en grantopp och sjunger. Den har ett kraftigt ögonbrynsstreck och är röd under vingen till skillnad mot taltrasten som är gul och har  bara ett mycket tunt ögonbrynsstreck. Sången är helt olika.

 

 

 

Här blir man uttittad av en sparvuggla, vad gör du här? Den ser stor ut på bilden men är inte större än en domherre. Jagar i gryning och skymning.

 

 

Tjäder

Tärnanområdet är tjäderns marker, men den är svår att få se dem. Oftast är det när man kör längs med Bromsebyvägen man kan se någon lyfta och flyga i väg.  Bilden nedan är tagen genom bildrutan, precis innan den lyfter.

 

Tjäderhöna

 

 

 

En tjädertupp som hävdar sitt revir.

 

Vi gick på en skogsväg ifrån Bromsebyvägen ned mot Dommarudden och vi vände  efter ungefär 1,5 km, då hörde vi en kraftig duns på marken bakom oss.  Vad var det?  Vi vände oss om och där stod en tjädertupp på skogsvägen och tittade och undrade om han hade lyckats skrämt oss. Så fort vi rörde oss kom han i mot oss med utsträckta vingar och en öppen näbb. Det här var hans revir. Som tur var låg det några granruskor i vägkanten, vi tog  två av dessa och skyddade oss.  Av den näbben ville man inte bli biten, ja han lyckades skrämma i väg oss. några bra foton blev det inte. Vi gjorde ett nytt besök efter en dag och då var vi bättre förbereda mentalt och med en granruska i handen. Han upptäckte oss först men stod då på en bergshöjd en bit in i skogen, vi hörde knäppningar  och sisningar när han spelade, det var svårt att fota mellan trädstammarna men några foton blev det. Sedan började han röra sig mot oss nedför bergsknallen och vi kände att det var dags att ge oss av. Det var en upplevelse att fota tjäder på detta sätt utan att behöva  ta sig till ett kallt gömsle kvällen innan och ligga och vänta.

 

Ljud: sisningar

 

 

 

När han spelade på bergshöjden rörde han sig sakta runt på platsen. Baksidan är även den grann.

 

 

 

Ljud: knäppningar med en klunk.

 

 

 

Givetvis finns Skogens konung i Tärnanområdet, här en fjolårskalv som har blivet bortkörd av sin mor i våras. Den var lite förvirrad, vad gör jag nu? Egentligen var de två, men det var bara en som ville vara med på bild. Denna är fotad vid Vira bruk den 11 oktober. och är ca. 1,5 år gammal

 

 

 

Exerman-Hersby är ett naturreservat men det är svårt att nå hit, det finns ingen stig och det är kuperad terräng, bättre är Naturreservatet Bromseby det är mindre och mera lättillgängligt. Ser man inte tjäder så finns det gott om tjäderspillning, gröna korvar med mycket tallbarr, omkring  4- 5 cm långa. Tallbarr är tjäderns föda på vintern.

 

Beroende på årstid finns det gott om fjärilar och trollsländor längs med skogsvägar, vattendrag och ängsmarker.

 

Citronfjäril, ser ut som ett gult löv där den sitter och suger nektar.  Snabeln  är svart och syns på bilden.

 

 

 

En Guldvinge lyser fint i vägkanten av en grusväg.

 

 

 

Klicka på bild.

På en grusväg vid Viren damp den ned, en Sälgskimmerfjäril, en ny art för Sverige. Sågs första gången i Blekinge 1981 och har nu hunnit upp till Uppland. Den håller till i skogsmarker med höga lövträd högt upp främst ek och asp. Den livnär sig på honungsdagg och savande träd. Hannarna kommer ner på grusvägar för att ta upp salter som behövs för att producera sperma. Detta sker på eftersommaren, andra halvan av juli och augusti. Den skimrar vacker beroende på hur ljuset faller in.

 

 

 

Några dagar senare sökte en sorgmantel salter på en samma grusväg och av samma anledning.

 

 

 

Bäver en tidig morgon vid gryningen i sjön Viren.

 

 

 

En bäverhydda, väl kamouflerad.

 

 

 

Storlom finns i flera sjöar inom Tärnanområdet, bland annat i Drängsjön och Viren. Att höra en storlom ropa i skymningen är en upplevelse.

 

 

 

En ung flygfärdig fiskgjuse i sitt bo. I Tärnanområdet finns ett stort antal sjöar och här trivs fiskgjusen.

 

Tärnanområdet år 2021

Lo  den 21 januari 2021

Den 29/1 2021 rapporterades lodjurspår och ett slaget rådjur strax söder om sjön Kvistaren nordväst om Boda vid 256:an. Rapportör är Emma Gunnerblad som också har tagit bilden. Länsstyrelsen har inspekterat och angett korrekt art.

Låt dem leva, lodjur har få sett i verkligheten. Att få se ett lodjur är en upplevelse utöver det vanliga och det är  många med mig som vill  få  denna upplevelse.  Låt dem leva.

 

Slaguggla  den 23 mars 2021.

Den 23/3 2021 på kvällen vid solnedgången var vi vid Tärnanområdet för att lyssna efter sparvuggla. Vi var vid hygget vid Bromsebyvägen och gick vägen ned mot Dommarudden, vände efter 1,5 km. På tillbakavägen ca. 100 meter innan hygget hörde vi ett dovt Vo. Vi tittade på varandra, vad var det? Det kom ett nytt  Vo-ho. Det vara slaguggla! Sedan ytterligare ett  Vo-ho. Därefter var det tyst, vi väntade i ca. en timme vid hygget, men vi hörde inget mera. Så här års borde det betyda ett revir, spännande!

 

Slaguggla fotad den 29 november 2017 på Reimersholme i Stockholm. Där den under en tid jagade råttor på nätterna som det fanns gott om. Slagugglan är större än kattuggla (drygt 1.5 ggr), finns normalt i norra Uppland och i skogarna längs med norrlandskusten. Den har rapporterats 4 ggr i Österåker mellan åren 2000 -2021, 3 ggr  i Tärnanområdet.   Nu rapporteras inte alla ugglor  som syns eller hörs till Artportalen , det finns  ett stort  mörkertal.

Tärnanområdet är vildmark, detta är tjäderns- och nattskärrans rike.  Här finns lo och bäver.  Det finns områden med gammal tall- och granskog relativt opåverkade av skogsbruk. Det finns naturreservat för att bevara dessa miljöer. För upplevelser fordras besök vid olika årstider, olika miljöer och olika tidpunkter på dygnet. Lo kommer man antagligen aldrig att få se utan det är spårstämplar och då gäller vintertid med spårsnö. Detta är  så när vildmarken man kan komma, ett stenkast ifrån Stockholm (3 mil).

 

Tomas Seippel