Det här är mamman till två rävvalpar, de är rätt stora nu. Det finns en pappa också, mörkare vid nosen. Det är så jag tror men det kan också vara tvärt om.
Jag var alldeles tyst och stilla vid traktorvägen mot Näs Gård vid några gödselhögar. Fem rådjur hade passerat mig ganska nära. Lukten ifrån gödseln tog bort vittring i från mig. Plötsligt var rävhonan bara där, en 20-30 meter framför mig med ett byte i munnen. Det var tidigt på morgonen så det är frukosten, en fälthare ser det ut att vara. Haren var tung så hon fick lägga ned den och ta ett nytt grep, detta fick hon göra om några gånger. Var ifrån hon kom såg jag inte, men nu är uppmärksamheten riktad på vart hon är på väg. Hon sprang mot åkerholmen vid vägen ut mot Näsudden. Hon försvann i det höga gräset och in i buskaget. Tyst och stilla, men där, där på en berghäll rörde det sig något.
Väntar på frukosten, det prasslar där nere.
Näpen, nästan som en hundvalp.
Här tumlar valparna om, jagar varandra, hoppar mot varandra och gläfser.
Men vad händer nu, plötslig kommer en råbock upp på berghällen, vad håller ni på med tycks han tänka. Den ena rävungen kryper ned bakom berghällen, ett öra syns mellan bakbenen på råbocken. Den andra är något mer orädd, det här är vår lekplats.
Råbocken går efter en ingående granskning och lugnet infinner sig.
O vad skönt, se på mungipan.
Rävhonan på väg ut ifrån åkerholmen, hon försvinner i det höga gräset, gick kanske ut på baksidan i skydd av gräset, nu väl medveten om min närvaro på traktorvägen.
Tomas Seippel