Singö april 2019
Singö april 2019
Det är svårt att komma ned till vattnet och få närkontakt med ejder och alfågel vilket var huvudsyftet med besöket. Ejdern och alfågeln ligger oftast långt ut på fjärdarna på östra sidan av Singö med starkt motljus på morgonen.
Klicka gärna på bilderna det gör stor skillnad.
Singö vägbro, överfarten till Singö ifrån fastlandet via Fogdö. Lite soldis låg i luften.
Längs med vägkanterna från Grisslehamn till Singö fanns stora mattor med blåsippor, solen lyste och färger var vackert blå.
Backby, en vacker och välbevarad fiskeby ifrån 1700-talet. I dag är det Singö hembygdsgård, det är byggnaderna som ligger till vänster om vägen. Ett skärgårdshem, här har tiden har stått still ifrån slutet av 1800-talet.
Backby fiskeläge, Norrtälje kommuns bästa bevarade fiskeläge med bebyggelse från 1700-talet. I viken finns även ett bad, nästan det enda på Singö förutom campingen vid Singö bro.
Norr om Backby kom en havsörn in ifrån Svartklubben. En gammal havsörn som är ringmärk. Just då stod jag tittade ut över vattnet med kikare efter ejder och alfågel, kameran låg kvar i bilen ett 20-tal meter bort. Det vara bara snabbt att lägga ifrån sig kikaren och springa till bilen. Jag hinner precis få tag i kameran för att två oskarpa bilder och en lite mera skarp. Det är som vanligt, lämna inte kameran utan ha den alltid med dig.
Ejder, åda och guding vid Stenvik.
Ejdern och Alfågeln låg långt ut på fjärdarna, det finns få platser där man kunde komma dem nära. En var vid Kalvskäret där lotsutkiken ligger på Singö och en vid Grisslehamn, området vid Stenvik.
Ejder går gärna upp på skär och vilar sig.
Ute på stora fjärdar vid Svartklubben sågs och hördes Ejder och alfågel. Ejderns dova aooå-ande, ett härligt ljud som man lätt försjunker sig i. Alfågeln har ett ljusare och kvickare ali-ljud vilket har givit den dess namn.
En Guding, hanne i stark kontrast i svart och vitt. Här syns ögat, det försvinner oftast i det svarta.
Samma guding med lite lätt rosa på bröstet, det ända tillfället jag kom riktigt nära och då vid Kalvskäret.
Skrattmås med ett chokladbrunt huvud.
Alfågel två hannar med sina stjärtspröt. Den ljusa i vinterdräkt och den mörka i sommardräkt. De låg långt ut och är mycket mindre än ejdern om man bortser ifrån de två långa stjärtspröten.
Här lyfter en alfågel.
Två skäckdoppningar i en ceremoni, vrider med snabba knyck på huvudet fram och tillbaka och ibland dras halsen upp och ner. Det finns stora likheter med Let’s dance.
En ny snabb vrickning och så helt stilla ett kort ögonblick.
Bomaterial, var skall vi bygga?
En fiskebåt på väg in mot Grisslehamn.
En storskrake hona, se den krökta näbben.
En storskrake hane.
Fisktärnan hade just kommit (svart näbbspets) till Backbybadet.
Svartklubben, fyrbyggnaden är nu ett byggnadsminne, medan fyrvaktarbostäderna är privatägda. År 1916 fick fyren sin svarta och vita färg, en så kallade dagmarkering, tidigare var fyren helt omålad.
Lotsbåtar vid Kalvskäret.
Ovanför Backby gick en trana och sökte föda, den andra parten ligger och ruvar någonstans på en plasts omgiven av vatten.
Längs med hela Roslagskusten är det svårt att komma ned till havet, oftast möts man av dessa skyltar.
Det finns många små vägar som slingrar sig längs med kuster och vikar. Här finns sommarbebyggelse men det finns även mycket mark som är tillgänglig med hänvisning till allemansrätten, men tillgänglighet och upplevelser till havet begränsas starkt.
Tomas Seippel