Vinter  vid Östanå 2018

 

 

Klicka gärna på bilderna för att få helskärm, det blir stor skillnad.

 

Vilken vinter, milt fram till mitten av februari, därefter kallt med minusgrader ned till minus -15. Under två dagar den 27 och den 28 februari kom det 40 cm snö, mycket att skotta. Kylan höll i sig fram till den 20 mars med minusgrader i princip hela tiden, dvs en riktig vinter ifrån mitten av februari fram till den 20 mars.
I slutet av januari var vattenflödet högt i Loån, det har varit mycket regn under hösten, mer än vanligt, det är som en vårflod. Knappast någon is och lite snö. Under vintern är upplevelser inte speciellt många. En av vinterns stora upplevelser är sol med snö som glittrar och det är vindstilla, man känner värmen i solstrålarna och energin rinner in i kroppen.

 

Loån, längst bort till vänster på den lilla ön är det en mörk prick, en strömstare på en halvhög stubbe. Vid den här årstiden är det framför allt strömstare, gärdsmyg och spår av utter som kan ses. Gråhäger finns nästan alltid i området, den söker sig till ån för att fiska, främst yngel av havsöring.

 

 

Strömstare, på långt håll ser den svart ut med en vit haklapp. Kommer man den närmare så ser man med rätt solbelysning att huvudet är brunt. Nu i januari finns det knappast någon is utan den sitter på stenar, större grenar som ligger i ån. Ifrån utloppet upp till 276:an kan man en del år se 4 – 5 st. I år är det färre och de svårare att se eftersom ån är i det närmaste isfri och de är mera utspridda längs med ån.

 

 

Här har den hittat en nattsländelarv efter ett dyk.

 

 

Utter vid Loån, en utterkana bekräftar det. Den har plogat sig in ifrån vägkanten svängt runt staketstolpen och ned i ån. Uttrar simmar ogärna under en bro utan tar sig upp på vägen och ned på andra sidan. Den är oftast nattaktiv, den är svår att få se. Upplevelsen ligger i att få se spår, så som utterkana, tassavtryck, spillning och veta att den finns i området.

 

 

Längs ned i den nedre delen av ån med utlopp till Östersjön finns ett antal fallfärdiga bryggor, här har uttern tagit sig upp på en brygga och ätit, en fisk eller kanske en groda som den har hittat i dyn.

 

 

Längre ned vid utloppet fanns utterspillning. Motsats till mink som luktar illa, luktar utterspillning viol.

 

 

Gärdsmyg, vår näst minsta fågel (ca.10 gram), en del av dem övervintrar i Sverige. Här är en framme vid iskanten på den is som fanns vid nedre delen av Loån, vattenflödet är lugnare här. Den håller till i täta buskage och rishögar och det finns det gott om längs med ån. Den här dagen sågs 2 till 3 stycken. De finns nog alltid här men är svåra att upptäcka, oftast är det sången som avslöjar dem.

 

 

Ett lite större bild, näpen stjärten står alltid upp.

 

 

Dovhjortar är trogna sina hemområden och här vid Mälby är de kvar i området. De går med nosarna djupt ned i snön, tätt mot marken och letar föda. Så här års är pälsen mörkbrun. Dovhjorten längst till höger håller på att få horn, så kallade spetshorn. Det är en fjolårskalv och den blir könsmogen vid 1,5 års ålder, dvs först nästa år och får vara med i flocken med hindar än så länge. De har upptäckt oss! Hört eller känt vittring.

 

 

De vänder ryggen till och sätter fart. De är svåra att närma sig, området är helt öppet och de har bra syn (betydligt bättre än rådjuren), bra hörsel och luktsinne.

 

 

Uppe vid skogskanten stannar de till och tittar om vi är kvar innan de försvinner in i skogen. Hjorten till höger är ljusare och här kan man se prickarna i pälsen. I sommar kommer den bli mycket ljus nästan vit, de övriga blir vackert rödbruna.

 

 

I mars var hela farleden isbelagd, färjan till Ljusterö körde i issörja. Den 17 mars syntes två svanar på isen i farleden, är de fastfrusna?

 

 

Vi gick längs med stranden för att se. Efter ett tag började de röra på sig. Vickade åt sidorna och började trampa, de trampade upp en liten vak. Hur gick det sedan? Det fanns ytterligare ett tiotal svanar lite längre bort som låg eller satt fast i isen.

 

 

 

Nästa dag den 18 mars var hela farleden öppen, hur det gick till vet vi inte, det bör ha varit någon större fartyg som har fått isen att ge vika. Svanarna simmade nu i öppet vatten och sökte föda i den grunda viken. De var 12 stycken, två sångsvanar och 10 knölsvanar, alla tycks ha klarat sig under vintern, den 17 februari (farleden var isfri) såg vi  12 svanar, om det nu är samma svanar, låt oss tro det.

Nu väntar vi på våren, den 20 mars sågs årets första stare vid bostaden.

 

Tomas Seippel